Avelsstrategi - Leonberger
Med det ansvar som ingår i att vara uppfödare av hundar, vilken ras det vara månde, medföljer vissa krav och skyldigheter. Ett av dessa är naturligtvis att känna till respektive ras speciella fysiska och mentala egenskaper. Lika viktigt är givet att känna till rasernas typiska defektproblem, samt specifika för rasen oönskade egenskaper.
Väsentligt är att varje hund som används i avel uppvisar goda och rastypiska egenskaper, såväl fysiskt som mentalt. En hund som visar aggresivitet mot människor, överdriven aggresivitet mot andra hundar, eller överdriven rädsla i vardagliga situationer är heller inte lämplig för avel. I mitt avelsarbete är det viktigast för mig att hundarna har bra mentalitet. Min målsättning är att avla fram hundar som skall bli bra sällskaps/familjehundar,,,som skall kunna följa med sin "flock" i alla lägen...och skänka dem kärlek och glädje under många år framöver....
För Leonbergeravel nyttjar Listerlandetslejon kennel följande riktlinjer:
Leonberger, tik eller hane, som planeras användas i avel bör:
- Vara friförklarad från höftledsdysplasi (HD)
- Vara friförklarad från armbågsledsdysplasi (AD)
- Vara friförklarad från katarakt bakre polär (BP)
- Ej vara bärare av kända allvarliga genetiska defekter
- Ha uppnått en ålder av minst två år
- MH-testade
För övrigt gäller naturligtvis aktuella, av SKK uppsatta, regler.
Vid avel mellan närbesläktade individer (inavel) förstärks inte enbart de fördelaktiga genkombinationerna, utan även de som medför fysiska eller mentala defekter och sjukdomar. Ju närmare släkt de avlade individerna är, desto större är risken att det uppstår oönskade effekter. Som riktmärke kan användas att individer med närmare släktskap än kusiner ej bör användas i avel. Inavelsgraden i en sådan parning blir 6,25%, vilket anses vara en grad där de negativa effekterna kan kontrolleras genom så kallat avelsurval.
En uppsättning enkla exempel för beräkning av inavelsgrad kan se ut så här:
> Helsyskon: 50%
> Förälder - Avkomma: 25%
> Farfar - Sondotter: 12,5% *
> Farbror - Brorsdotter: 12,5% *
> Dubbelkusiner: 12,5%
> Kusiner: 6,25%
* Samma inavelsgrad gäller även för motsvarande släktskap.
Det är för rasernas välmående av vikt att det finns gott om obesläktade individer att använda i avelsarbetet. Ökar släktskapet inom en ras till osunda nivåer riskerar rasen att drabbas av ökad osundhet. Det är därför av vikt att uppfödare samarbetar för att hålla inavelsgraderna nere, för att därigenom lägga grunden för att bevara raserna friska och sunda.